110126
Idag när vi slutade (klockan 4) och kom ut på medborgarplatsen blev jag nästan chockad. Jag trodde det skulle vara kolsvart som det varit typ den tiden, hela vintern. Men det var ljust! Inte sådär halvmörkt utan verkligen ljust. Och jag kom på mig själv att längta sådär väldans mycket efter sommaren! Vintern är också fin, snö och snowboard, mysa under en filt med en kopp te, få vara inomhus utan dåligt samvete. Men sommaren är faktiskt något alldeles extra. Det är varmt, massor av sol och det finns inget att klaga på. Och nu längtar jag sådär alldeles för mycket, trots att jag har miljoner saker att se fram emot innan sommaren. Men jag längtar ändå, efter att bada, ligga ute i värmen hela dagarna. Jag längtar efter att ha jätte mycket inspiration för att fotografera, längtar efter våra landställen, blommorna, dofterna. Längtar efter att få gå barbent, massor av sommriga kläder att välja mellan, längtar efter att vara sådär himla brun om benen, ha solblekt hår. Längtar efter kvällar med vänner, resa, familjen och sen ännu mer vänner. Och när jag ändå håller på kan jag ju nämna att jag längtar efter mina Raybans som är galet mycket snyggare än de fejkade som jag har på en av bilderna. Slippa brun utan sol, inget smink, gå barfota, plocka blommor, fota ännu mer, köpa det där macro objektivet jag så gärna vill ha. Resa ännu en gång till USA, använda hatt, åka någon stanns där det finns tillgång till en strand full av killar (med snygga kroppar självklart), slappa, jobba, umgås och njuta. Och självklart ljuset, att det är ljust i princip dygnet runt. Åh vad jag längtar!
