140118 fjärilar i magen

OTUREN HAR VÄNT!
 
Eller det hoppas jag, ett steg i rätt riktning i alla fall. Jag har nämligen på anställning som ekonomi/vd-assistent på heltid. Jag är så glad att jag har fått en tjänst på ett och samma ställe, istället för att åka runt mellan olika platser dag till dag som jag gjort under hösten som vikarie. Det har varit en sjukt slitig höst. Mycket lärorik, jag kommer ha med mig den här erfarenheten resten av livet, men jag kände under december att jag var klar med vikarierandet för tillfället.
Det tråkiga med mitt nya jobb är dock att jag inte kommer kunna jobba kvar på LH. Men det känns så himla bra och tryggt att ha en sådan chef som Hanna. Hon är verkligen grym. Hon peppade mig att ta jobbet när jag tvekade genom dessa kloka ord: "Jag tycker du ska ta tjänsten ifall det känns bra, och när vi kan anställa dig här hos oss kan du ta ett nytt beslut. Och det värsta som kan hända är att du säger upp dig om du inte trivs och då är du ju inte i en sämre position är nu, eller hur? Du kan bara bli en erfarenhet rikare." - Ja tackade ja till jobbet direkt när jag läste detta. Och att dessutom veta att jag får ringa till dem ifall jag har några frågor, som kanske är sådär "pinsamma" att fråga på en helt ny arbetsplats där man ska bevisa att de valt rätt person till jobbet, är så skönt att veta.
 
Jag är i och med detta övertygad om att min vår kommer bli bra; nytt jobb, resor att se fram emot, vänner som kommit hem till sverige igen, stenhård träning inför slutspörten i division 2 &vätternrundan, och världens bästa kille. Jag har förövrigt Anthon att tacka att jag klarade mig igenom hösten så bra som jag gjorde. Det slog mig igår. Det har varit en rätt jobbig höst med jobb, vänner och innebandy. Hade det inte varit för min kille hade jag nog tagit tröttheten och irritationen ett steg längre och blivit rätt nedstämd. Men att han alltid har funnits där, lyssnat på hur min dag har varit, hållt om mig hela nätterna och inkluderat mig i sina dejter med hans bästa vänner - har fått mig att känna mig uppskattad. Vilken känsla det är att ha en sådan bra vän och samtidigt få fjärilar i magen varje gång jag ser på honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0