140118 fjärilar i magen

OTUREN HAR VÄNT!
 
Eller det hoppas jag, ett steg i rätt riktning i alla fall. Jag har nämligen på anställning som ekonomi/vd-assistent på heltid. Jag är så glad att jag har fått en tjänst på ett och samma ställe, istället för att åka runt mellan olika platser dag till dag som jag gjort under hösten som vikarie. Det har varit en sjukt slitig höst. Mycket lärorik, jag kommer ha med mig den här erfarenheten resten av livet, men jag kände under december att jag var klar med vikarierandet för tillfället.
Det tråkiga med mitt nya jobb är dock att jag inte kommer kunna jobba kvar på LH. Men det känns så himla bra och tryggt att ha en sådan chef som Hanna. Hon är verkligen grym. Hon peppade mig att ta jobbet när jag tvekade genom dessa kloka ord: "Jag tycker du ska ta tjänsten ifall det känns bra, och när vi kan anställa dig här hos oss kan du ta ett nytt beslut. Och det värsta som kan hända är att du säger upp dig om du inte trivs och då är du ju inte i en sämre position är nu, eller hur? Du kan bara bli en erfarenhet rikare." - Ja tackade ja till jobbet direkt när jag läste detta. Och att dessutom veta att jag får ringa till dem ifall jag har några frågor, som kanske är sådär "pinsamma" att fråga på en helt ny arbetsplats där man ska bevisa att de valt rätt person till jobbet, är så skönt att veta.
 
Jag är i och med detta övertygad om att min vår kommer bli bra; nytt jobb, resor att se fram emot, vänner som kommit hem till sverige igen, stenhård träning inför slutspörten i division 2 &vätternrundan, och världens bästa kille. Jag har förövrigt Anthon att tacka att jag klarade mig igenom hösten så bra som jag gjorde. Det slog mig igår. Det har varit en rätt jobbig höst med jobb, vänner och innebandy. Hade det inte varit för min kille hade jag nog tagit tröttheten och irritationen ett steg längre och blivit rätt nedstämd. Men att han alltid har funnits där, lyssnat på hur min dag har varit, hållt om mig hela nätterna och inkluderat mig i sina dejter med hans bästa vänner - har fått mig att känna mig uppskattad. Vilken känsla det är att ha en sådan bra vän och samtidigt få fjärilar i magen varje gång jag ser på honom.

140108 tredje gången gillt

 
Och jag har lyckats för tredje gången inom loppet av ett år att behöva besöka akuten på st:Göranssjukhus. Gick nämligen och bröt handleden under en innebandymatch. Det var en viktig match mot Vallentuna som ligger precis över oss i serien. Det var mitt första byte jag föll omkull i en närkamp mot deras biffigaste spelare och tog emot mig med vänster hand. Kände direkt att något var fel, men sket i smärtan, jag var mest arg att jag inte fick fortsätta spela.
 
Så nu kommer jag gå med gips i 4 veckor. Har fått en sjukskrivning av läkarn eftersom jag knappast kan jobba på dagis med endast en fungerande arm. Och eftersom jag jobbar på ett bemanningsföretag där jag inte är "anställd" mellan mina uppdrag så kommer jag inte ens få sjuklön för dessa veckor. Blir alltså att ge sig in i kampen med försäkringskassan för att få sjukersättning. Skulle vara så sjukt drygt om jag inte får någon som helst ersättning. Det är ju inte direkt så att jag vill gå hemma och ha tråkigt hela dagarna och inte ens få träna...
 
Jaja. Under det senaste året har jag även:
 
 
Legat inlagd för blodbrist.
 
 
Och besökt akuten då en dåligt fastsnurrad surfingbräda släppte från ett biltak och träffade just min fot. Bilen smet från platsen och vi behövde polisanmäla händelsen.

140102 nyår och födelsedagsfirande

 
På nyårsafton vaknade jag hemma hos Anthon, för att sedan åka och hjälpa till hos Johanna inför kvällens middag. Förutom mig och Johanna var även Anna och Hanna W där. Vid 6-tiden rullade Hanna G, Henrik, Anthon, Felix, Jesper och Wiktor in. Till middag blev det räkcocktail, oxfilé, fruktsallad och alkohol. Senare åkte vi buss och tåg ända ut till Åkersberga för hemmafest och nyårsfirande. I år fick jag en riktig nyårskyss av min kärlek, och på sätt och vis firade vi "ett år" i och med detta. Vi träffades ju trotts allt för första gången på nyårsafton förra året. Vem hade då kunnat gissa att jag skulle stå där med honom i år igen och vara störtförälskad? Inte jag i alla fall! Kvällen höll på till halv 6 morgonen efter då vi kröp ner i hans säng hemma i Vallentuna.
 
Dagen efter vaknade vi vid halv 3, åt den obligatoriska pizzan, sov framför premier league och sov sedan hela natten till idag. Och idag fyller hjärtat år. Jag och hans mamma sjöng vid halv 7 imorse och gav honom presenter. Jag hade skrivit ett uruselt julklappsrim (i och med att det var en kombinerad jul- och födelsedagspresent) där jag bjöd med honom till London för att kolla på Arsenal. Jag tror att han blev glad!
 
Det var en bra början på 2014!

RSS 2.0